Jag googlar sjukdomar. | I'm googling different diseases.
Hej, långhelg igen! Det är skönt att dra ner på tempot, och dessutom under en långhelg som ger extra dag.
En sak som jag har tänkt mycket på ett tag nu är att när man själv och ens vänner börjar bli äldre börjar olika sjukdomar dyka upp. Och för att få mer insikt och förståelse för vad både jag själv, min make och våra vänner och familjer råkar / råkat ut för så googlar jag. Jag vill ha mer förståelse och insikt! Det är viktigt för mig. Jag har ju själv haft bröstcancer och har central spinal stenos, maken har haft bl.a förmaksflimmer, min mamma hade alzheimer, min pappa svår reumatism och min syster dog i bukspottkörtelcancer. En av mina bästa vänners pappa och farfar dog hastigt i brusten kroppspulsåder och det är ärfligt så min kompis röntgar sig med jämna mellanrum för att upptäcka undvika att det drabbar henne också. Och medlemmar i familjen och ens vänner drabbas av olika typer av cancer. En av mina vänner drabbades av stroke i våras, och har en relativt lång resa tillbaka till ett normalt liv. Ännu en av mina vänner har drabbats av parkinson och en annan av mina vänner har fått MS.
Det är inte bara detta att drabbas av allvarlig sjukdom som är ibland livsomvälvande, det är tiden före då man vet att något inte stämmer, men det är svårdiagnostiserat och man måste gå till läkare efter läkare för att få rätt diagnos. Och flera sjukdomar har dessutom oklara sjukdomsbilder, vilket skapar ännu mer osäkerhet. Hur blir mitt liv nu? Hur är det att leva med denna sjukdomen? För mig, för min familj, för mina vänner. Alla drabbas i olika grad.
Så varför skriver jag om detta? Jo, för att detta är en del av våra liv nu när vi kommer upp i åren, och det har varit en del av mitt liv en längre tid. Tyvärr! Att man drabbas. Hur viktigt att vi fortsätter att bry oss, att fortsätta höra av oss, för att lyssna, för att ta hand om varandra och att ge kärlek och stöd. Det är inte alltid lätt att stå vid sidan om. Vad skall jag säga? Jag kommer ihåg vad min syster sa en gång, det var nog under hennes sista år “det jobbiga är att träffa människor och att se hur de reagerar på hur jag ser ut (som cancersjuk), att jag ser min sjukdom i deras ögon”. Jag har inga egentliga råd, men än lyssna och var öppen för vad den andra vill, eller inte vill prata om. Och att bara finnas där, som vän.
Och idag är det sex år sedan min allra käraste syster dog. Min kära bästa gulligaste Ullis.
På återhörande! Ciao Catharina
Hello, long weekend again! It's nice to slow down and have more time when i't’s a long weekend, that gives you an extra day.
One thing I've been thinking a lot about for a while now is that when you and your friends start to get older, different diseases start to appear. And to get more insight and understanding of what both myself, my husband and our friends and families are experiencing / have experienced, I google. I want more understanding and insight! It's important to me. I myself have had breast cancer and have central spinal stenosis, my husband has had atrial fibrillation, my mother had Alzheimer's, my father had severe rheumatism and my sister died of pancreatic cancer. One of my best friends' father and grandfather died suddenly from a ruptured carotid artery and it's hereditary so my friend gets x-rays at regular intervals to detect and avoid it happening to her too. And family members and friends are affected by different types of cancer. One of my friends had a stroke this spring, and has a relatively long journey back to a normal life. Another of my friends has been diagnosed with Parkinson's and another of my friends has MS.
It's not just being diagnosed with a serious illness that is sometimes life-changing, it's the time before when you know something is wrong, but it's difficult to diagnose and you have to go to doctor after doctor to get the right diagnosis. And several diseases also have unclear disease pictures, which creates even more uncertainty. What will my life be like now? What is it like to live with this disease? For me, for my family, for my friends. Everyone is affected to different degrees.
So why am I writing about this? Well, because this is a part of our lives now that we are getting older, and it has been a part of my life for a long time. Unfortunately! That you get affected. How important it is that we continue to care, to continue to keep in touch, to listen, to take care of each other and to give love and support. It's not always easy to stand beside.. What should I say? I remember what my sister once said, it was probably during her last year “the hard part is meeting people and seeing how they react to how I look (as a cancer patient), that I see my illness in their eyes”. I don't have any real advice, but to listen and be open to what the other person wants, or doesn't want to talk about. And just be there, as a friend.
And today it's six years since my dearest sister died. My dearest, best, cutest Ullis.
See you soon! Ciao Catharina
